fotavtryck

Seriost jag maste skaffa mig en kamera. Den har bilden har absolut ingenting alls med mitt blogg inlagg att gora mer an att det ar den enda bild jag har pa mig tillsammans med en hund. Den har bilden var tagen i Gosford, pa Australiens ostkust, nar jag och Toby var pa semester. Jag tyckte att hunden var stor och cool  och bad darfor Toby att ta en bild pa mig tillsammans med den. Oh, jag var ocksa blond pa den tiden.




Jag namnde ju tidigare att jag ville forsoka gora nagon form av traning infor Asien. Jag har inte lyckats sa valdigt bra med det. Men forra veckan bestamde jag mig i alla fall for att borja promenera med familjens hundar pa mornarna. Jag gar faktiskt en ganska rejal runda som tar mig 40 minuter i rask takt. Det ar val anda nagot!? Nar jag kommer hem fran jobbet ar jag alldeles for trott och det ar alldeles for varmt ute for att jag ska orka gora mycket alls. Ridningen hinner jag med saklart nagra kvallar i veckan, men annars blir det mest att sitta under luft konditioneringen med min dagliga efter jobbet kaffe och snacka skit med Kathryn. Men det blir I alla fall som sagt en ganska bra promenad varje morgon och jag far vara nojd med det I nu laget. Det ar runt 35-40 grader varmt har nu pa dagarna. Jag kokar !! Tacka vet jag luftkonditioneringar, en sadan hade jag garna haft inbyggd I hatten eller nagot liknande.

Med lite patryckningar fran mig sa har aven mor min borjat blogga.

Australien ar ett tacksamt land att lamna. Som backpacker far man tillbaka nastan alla skatte pengar man betalat under aret och man far aven tillbaka nagot som kallas “superannuation”. Varje vecka maste arbetsgivaren betala 10% av vad man far i lon till en super fond. Nar Australienarna sedan pensionerar sig far de tillgang till deras fond som forhoppningsvis ar hog med tanke pa att de borjar spara fran deras forsta arbete till deras sista. Av nagon anledning maste arbetsgivarna aven betala super till oss backpackers som vi far ansoka om nar vi lamnat landet.

I mitten av detta aret ansokte jag redan om skattepengar for det tidigare aret och fick tillbaka en hel del. Men efter allt mitt resande och all asbetslosa tid sa har jag tyvarr inte mycket av dem pengarna kvar. Men nu nar jag snart ska lamna landet ar det dags att ansoka igen. Det blir inte sa mycket men det ar alltid nagot. Skont att veta att mer pengar kommer in.

Idag gick jag in pa internet for att ta reda pa vad for dokument och sa vidare jag behover for att ansoka om pengarna. 10 olika dokument maste jag skicka in, och da har jag inte inkluderat 3 olika kopior pa mitt pass, alla lone besked och dokument skrivet av en statlig anstalld person utanfor Australien som ar vittne pa att allt jag skrivit ar sannt.

Det tar nog ett tag att fa iordning pa, men jag klagar inte. Gratis pengar ar alltid kul.

En dag for ett par manader sedan bestamde jag mig for att kopa mig en gitarr. Min tanke var att jag skulle lara mig att spela latino/flamenco musik pa den. Jag har lart mig nagra melodier men sedan jag kom hit till Red Cliffs sa har jag varit valdigt dalig pa att spela. Sa min gitarr har bara legat pa rummet och dragit till sig damm. Men haromdagen bestamde jag mig for att nu ska jag faktiskt borja spela igen. Sa jag gick till musik shopen och kopte mig en gitarr bok. Tyvarr hade de inte flamenco bok, men jag kopte en bok som lar grunderna, faktiskt en valdigt bra bok och latt att forsta. Sa nu ska jag bli en Rooooooock staaaaaaaaar pa riktigt !!

Den har helgen var det show/festival i Mildura. Jag hade inte tankt att ga forst eftersom jag vill spara pengar, men Kathryn gav mig biljetter och det kunde jag ju saklart inte tacka nej till. Sa pa fredagen efter jobbet akte jag in och tittade pa hast polo och bil trix. Jag har aldrig sett hast polo innan. Det var hur coolt som hellst. Jag forstar inte att hastarna inte blir galna pa varandra sa som de haller pa och stoter in i varandra. Och hur kan ryttarna kontrollera en hast samtidigt som de ska skjuta pa en mini boll med en liten klubba? Duktiga!!

Bil trixen var ocksa coola. Dom akte runt och showade lite, korde pa tva hjul och hoppade pa en ramp. Jag onskade verkligen att jag hade fatt aka med. Det hade varit sa roligt. De hade passagerare med sig i bilarna, men det var folk som vunnit plats fran tavlingar och sant.

Pa Lordagen akte jag in med min kompis fran jobbet. Vi akte bara tva attraktioner eftersom det var sa dyrt, men sjalvklart akte vi de snabbaste och hogsta. Alltsa det var en som heter Zipper. Den var galen. Jag skojar inte det var den galnaste aktur jag akt i mitt liv. Den snurrade runt runt runt sa fruktansvart fort. Det var som att jag satt i en torkrumlare.

Senare pa kvallen hade de bil show igen och sedan fyrverkerier. Oftast nar folken har sager till mig att det hander nagot stort, eller de har en jatte stor affar som jag borde kolla in, eller det ar fullt med manniskor i stan, da brukar de oftast vara lika stor affar som min narmsta mat affar hemma i Backa eller lika mycket folk som det ar vid fem tiden pa Selma Lagerlofs torg, alltsa lite mer an vanligt fast inte sarskilt mycket. Sa jag blev faktiskt imponerad over hur stor den har showen var. Det var fullt med folk och saker att gora.

Sedan pa Sondag kvall firade vi Kathryns fodelsedag med tarta och champange. Det ar galet hur fnissig man kan bli efter ett glas champange. Vi satt alla fyra, Mig sjalv, Boe ,Kathryn, David och skrattade sa tararna rann,

Kuuul Kul!!

Idag ar det en ny vecka och dags for jobbet igen. Tre veckor kvar. Wohoo !!

Nar de Australienska barnen vill ge sig ut pa aventyr och bestammer sig for att grava en grop som ska ta dem till andra sidan varlden, da leder aven deras grop till Kina. Precis som det gor for oss i Sverige. Och nar jag tanker efter sag jag en amerikansk film en gang och aven barnen dar graver till Kina. Detta verkar lite skumt. Jag maste nog ta fram jordgloben och undersoka detta narmare!!

(Bilderna ar tagna fran google. Den forsta ar pa en aboriginal man, andra ar pa diggeridoo och tredje konst)






Vi hade en diskussion pa jobbet har om dagen om aboriginal folk. Aboriginal ar den folk grupp som funnits i Australien langst. De tror att de invandrade i Australien for 40 000 ar sedan, eller till och med 70 000 ar. Det ar en intressant folk grupp tycker jag och de har en lang historia bakom sig. Tyvarr sa innehaller senaste tiden av deras historia mycket hemskheter, men jag tanker inte ga in mer pa det.

De flesta australienare avskyr dem. De vill inte beblanda sig med dem. De sager att de ar fruktansvart lata och super mest hela tiden. Det ar samma kansla har for aboriginal som de vita manniskorna i sydafrika har for de svarta dar. “They are so lazy, only 2 procent of them are working” sa en arbets kollega till mig. Jag har forsokt kolla upp om det ar sant men jag kan inte hitta nagon fakta om det. Men jag har fragat manga efterat om det verkligen kan stamma och alla ger mig samma svar. De far pengar av staten och behover inte jobba sa I stallet sitter de hemma och dricker alkohol for deras pengar. Ingen av dem hade nagonsin sett en aboriginal jobba over huvud taget.

Jag vet inte vad man ska tanka om det. Jag har tankt pa det jatte mycket. Det verkar sa skumt. Allt ar antagligen sant. Jag tror att det beror pa deras upp fostran. Jag antar att om deras foraldrar gar hemma hela dagarna och far massa gratis pengar sa lar ju inte precis deras barn vaxa upp till en hart arbetande manniska. Troligtvis vanjer ocksa de sig vid att inte gora nagonting och for det sedan vidare till deras barn och sa vidare. De ar valdigt sarbehandlade har. De far hus, gratis sjukvard och mycket mera. Jag vet inte varfor de sarbehandlas faktiskt. Kanske beror de pa att engelsmannen som kom hit behandlade dem sa fruktansvart orattvist och detta ar nu statens satt att forsoka gora dem ratta. Men jag tror aldrig att de kommer kunna bli accepterade av de vita australienarna sa lange de blir behandlade annorlunda fran dem. Jag tror att anda sattet att fa in dem i samhallet och skapa jamlikhet mellan dem ar att behandla alla lika, oavsett vem de ar och vart de kommer ifran.

Sjalv tycker jag att aboriginal ar coola. I for sig ar det sanning att de flesta jag traffat har varit alkohol paverkade. Men jag finner deras kultur mycket intressant. De spelar ett instrument som heter Diggeridoo. Varje lat har en historia bakom sig. Med olika ljud och takt berattar de sagor for varandra genom underbart vacker musik. Sagorna kan handla om allt mojligt. En kille jag traffade nar jag planterade trad kunde spela diggeridoo. Han forklarade for oss hur de olika djuren, manniskorna och foremalen lat och sedan berattade han en saga om hur en man gav sig ut pa jakt. Det var jatte coolt.

Nagot annat ar ocksa aboriginal konsten. De anvander sig av olika monster gjorda med prickar och malar teckningar som aven de har en saga bakom sig. En dag nar jag var i Sydney sag jag en hemlos aboriginal man som satt och malade sadana teckningar. Jag satte mig brevid honom och bad honom beratta vad de betydde. Han tog fram en och berattade en saga om hur floderna i Australien tros vara gjorda av en jatte orm och om manniskor pa jakt (det ar mycket vanligt att sagorna innehaller nagon sorts jakt).

Jo det ar intressant med manniskor och kultur tycker jag. Jag alskar att lyssna pa nar folk pratar om deras kultur och deras speciella sma traditioner.

For ovrigt ar allt som vanligt. Jobba, sova och sedan jobba, sova !!

Ja da var det bara den andra halvan av mina tva mander i Red Cliffs kvar. Jag har verkligen forsokt att hitta pa roliga saker efter jobb och sa vidare for att inte stupa av tristess, men jag har inte lyckats sa bra. Senast jag var har hade jag massa kul. Jag red flera dagar i veckan, jag gick till floden och simmade nastan varje dag. Jag gick och traffade vanner, gick pa middagar och sa vidare. Nu ar de ju lite annorlunda den har gangen. Jag har inte bott pa hostlet sa jag kanner inte sa jatte mycke folk har. Det ar mest familjen jag bor hos och min manager Steve som jag umgas med. Han fick for ovrigt en bebis i Sondags. Hon heter Ella Lee, hur gullig som hellst.

Jag tror dock att det som gor det sa langt och trakigt ar att jag saknar Andrew sa himla mycke. Jag vill bara att dagarna ska ga sa jag kan traffa honom igen. Och Toby saklart. Honom har jag inte sett pa evigheter kanns de som.

Jag trivs bra vart jag bor och jobbet ar ok, fortfarande trakigt men inte jobbigt. Men for att vara arlig sa vill jag bara att den sista manaden ska vara over sa fort som mojligt (det kan ju ifs inte ga fortare an de gar, men kanslan av det i alla fall).

Jag vet vad ni alla tanker just nu. “Oooj vilken stor tatuering hon har gjort”. Ja den blev lite storre an vad jag trodde. Men jag ar mycket nojd. Jag har tankt sa lange pa att jag vill gora om tatueringen jag hade dar innan, eftersom jag tyckte att den var fruktansvard. Inte bara formen var trakig, linjerna och ifyllningen var valdigt daliga.

Som ni ser ar det fem blommor i tatueringen, tva bla och tre roda. De tva bla star for mina tva kara broder, Patrik och Daniel. De tre roda star saklart for mina underbara systrar Catarina, Lotta och Linda. Looove u all J La Vita e Bella ar italienska och betyder Livet ar underbart(visst ar livet underbart).

Jag maste beratta en rolig sak som hande nar jag gjorde tatueringen. Jag satt och kollade pa bilder av tatueringar medan tatueraren gjorde sitt jobb pa min rygg. En bild pa Mr Beans dok upp och jag tankte for mig sjalv, vem skulle tatuera in Mr Beans pa sig sjalv? Det ar ju galet. Jag funderade en stund pa om jag skulle fraga tatueraren, men jag tvekade lite och tankte att det hade ju varit valdigt pinsamt om han faktiskt hade en. Jag bestamde mig till slut att fraga anda, jag menar hur stor ar chansen att han faktiskt har en. “Would anyone REALLY tattoo Mr Bean on their body?” fragade jag. Oturligt nog visade han mig sin arm och sjalvklart hade han den tatueringen pa sin arm. “I love Mr Beans” sa han. Jag visste inte vad jag skulle saga det var jatte pinsamt.

Sa jag ar nojd med min tatuering. Det var en smartsam upplevelse men jag har tankt pa det sa lange och kande att jag maste gora nagot at saker nu.

Vad tycks? J

Igar hade jag en intressant dag pa jobbet. Steve hamtade upp mig och tog med mig till dammen for att satta fast sma ror tillsammans med stora ror sa att de sma roren inte skulle flyga ivag. For att gora detta var vi tvugna att hoppa ner i den iiiskalla dammen. Steve kladde av sig till bara kallingarna och gick ner. Sjalv tog jag pa mig ett par shorts men jag vagrade att ta av mig min jacka for det blaste och var fruktansvart kallt ute. Sa med shorts, sport BH och jacka gick aven jag ner i vattnet. Min jacka blev jatte tung och jag sprattlade som en fisk pa land och var tvungen att grabba tag i Steve sa jag inte skulle drunkna. “Aren’t you happy I choose you for this kind of work CC?” sa Steve. Jatteglad.. Verkligen. Nej men jag ska inte klaga, det var jatte roligt, jag skrattade hela tiden, och efterat nar det fortfarande var tre timmars arbetstid kvar fick jag betalt for att aka hem och duscha och sedan tog Steve mig till hans hus och jag fick vara inomhus, lyssna pa musik och polera en bar. Det var valdigt latt fortjanta pengar och en annorlunda dag pa jobbet.

Pa vagen hem stotte vi pa en brunorm. Brunormen ar an av Australiens mest dodliga orm. Jag har traffat manga vars hund har blivit dodad av en brunorm, och Kathryn hade en gang en hast som blev biten och dodad. Det var forsta gangen sedan jag kom hit som jag sag en av de omtalade dodliga djuren i Australien. Australien har varit sa “lyckligt” lottade och blivit tilldelade manga av de mest dodliga djuren i varlden. Pa top 10 listan over de mest farliga ormarna i varlden bor hela 6 av dem i Australien. De har aven hajar, krokodiler, maneter, och stenfiskar. Maneter kanske inte later sa farligt i era oron, men maneterna har i Australien star for mer dodsfall an bade hajar, krokodiler och ormar. De kan stanga av vissa funktioner i kroppen (kommer inte riktigt ihag vilka) pa bara tre minuter med deras oerhort starka gift,vilket resulterar i snabb dod. Darfor under vissa perioder runt kusten ar det forbjudet att bada i havet. De har sma inhagnader var man kan simma, fast aven dar ar det pa egen risk eftersom det fortfarande finns en chans att maneterna kommit in med en vag eller liknande.

Stenfiskarna ar dock mer sallsynta men minst lika gifting. Deras gift kan doda en manniska pa mindre an tva timmar.

Men som sagt sa var brun ormen forsta gangen sedan jag kom hit som jag faktiskt sett nagon av dessa djur och jag hoppas att jag inte ska stota pa nagon igen. Idag pa jobbet trimmade jag vinplantor och gick runt i hogt gras. Efter att sett ormen igar inte langt ifran vart jag jobbade idag sa var jag ratt orolig och hoppade runt for att inte bli biten, hehe.

Jag har foresten sett en hel del av de gifting Red Back spindlarna. Jag rakade till och med fa en pa handen en gang men som tur var hann den inte bita mig. Deras gift ar inte precis dodligt, men om man har otur kan man bli valdigt sjuk av dem.

Ja man kan ju inte saga annat an att Australien hade otur med utdelningen av farliga djur. Men det gor ju vardagen lite mer spannande, ellerhur?

See yaa !!!

Idag hade jag min enda lediga dag den har veckan. Det var skont. Fran och med nu sa jobbar jag aven lordagar vilket kommer hjalpa mig att fylla upp reskassan en del sa det ar bra. Det ar dock valdigt tufft. Jag var ratt sliten igar efter jobbet och dackade nastan direkt nar jag kom hem. I fredags nar jag inte trodde att vi skulle jobba pa grund av regn, fick vi jobba anda. Trevor, min manager, hade haft vatten pa hela natten for att vi skulle plantera det sista och han ville inte att hela nattens vatten skulle bara blir bort slosat sa han kopte oss alla regnklader och vi fick ge oss ut och plantera i regnet. Jag tyckte att det var skont anda. Ofta ar det alldeles for varmt och det ar jobbigt att arbeta i den varmen. Fast jag var helt slut nar jag kom hem efter den dagen, eftersom allt var lerigt och det var mycket tyngre att kora skottkarrorna och kratta osv.

Idag ringde Steve mig och fragade om jag ville hanga med och skjuta lite. Jag brukar inte saga nej till nagot spannande sa jag foljde med. Jag trodde dock att det var flaskor och boxar vi skulle skjuta pa. Men nar jag hoppade in i bilen berattade han for mig att vi skulle aka och skjuta en hund. Min arbets kollega hade en hund som bet hans son och grannens son sa han var tvungen att avliva den. Jag tyckte inte alls det var sarskilt roligt eller spannande. Jag fick aka ivag med bilen nar de skulle skjuta hunden for jag klarade inte av att se det.

Sedan jag kom till Australien har jag fatt se manga djur bli skjutna. Senast jag var har i Red Cliffs skjot de kangurur, ravar och harar pa min arbetsplats varje vecka. De berattade for mig att de ater vinplantorna och darfor maste de skjuta dem. Ravar och harar ar introducerade i Australien sedan manga ar. Engelsmannen tog hit dem for att de ville ha nagot att jaga. Men de forvantade sig inte att de skulle foroka sig sa mycket och nu ar det fullt av dem overallt. Jag vet inte exakt vilket ar men de gjorde ett stort inryck for nagra ar sedan for att forsoka minska overflodet av harar. Helikoptrar flog runt och slappte ut nagot gift som inte var skadligt for manniskor men dodligt for harar. De lyckades minska antalet harar en hel del, men nu ar problemet tillbaka.

Det hemskaste jag fick se var nar vi var i Dirranbandi. Pa varan forsta dag gav Ross oss en rundtur runt hans enorma gard. Vi korde runt i de stora hagarna vart det var fullt med kangurur och emusar. Plotsligt sag vi en vildsvins familj och arbetar hundarna som vi hade med oss blev helt galna. Ross slappte los dem och de borjade jaga mamma svinet. De backade upp henne mot bilen, attackerade henne och slet i henne. Hon kampade och skrek for sitt liv. Jag var inne i bilen helt chockad over var som forsigick framfor mig. Ross tog till slut fram sitt gevar och skjot svinet. Det var fruktansvart.

Jag har sett mycket sadant nu men jag blir fortfarande lika upprord nar jag ser det. Det ar mycket otrevligt och obehagligt och jag tycker sa synd om djuren.

Vi har ocksa krockat med en del vilda djur. Pa en och samma dag lyckades vi kora over en hare och krocka med ett far som bada dog. Bara en vecka senare krockade vi med en kanguru men som tur var korde vi en stor bil sa vi kande inte krocken sa mycket. Annars ar det valdigt farligt att krocka med kangurur. Det hander ofta att folk krockar med dem nar de hoppar och da aker kangurun ratt igenom fram rutan.

Usch det var inget trevligt inlagg idag va!?