fotavtryck

Todays blog will be in English. And the reason is Hennie. Because she is trying really hard to read my blog and translates it in google and I think that’s just crazy, and I love crazy. So today I will make it easy for her. But only today though, cuz I don’t know how good the English skills are for my other readers (haha, they might have to use google now Hennie). Anyway. Today is my birthday. I woke up in the morning and took a ride on my crazy stallion, who was really crazy today, backing and rearing. I found it funnier with a challenge anyway so it was a good morning ride. Then back to work. Everything was normal. Booring! Still planting wines as usual. A girl at work gave me a cd, which I to be honest have not listen to yet but I will, and a funny old man gave me 12 eggs. Boe filled my bag with cakes but I ended up giving them all away. After work the family who I stay with came home and we had pizza and a tripple double big big chocolate cake. It was yummy. But now I’m stuffed,. So that was it for my birthday. It was not really exciting at all but thought you might want to know how it was anyway.

I was thinking about the year that’s gone bye. Year number 21. It has actually been the best year so far in my life. I did like 20 a lot too, which was the year I graduated, but all the traveling and interesting things I’ve done and seen this last year in my life is hard to beat. It has really been a fun year. It started in Africa and ended in Australia. I have been on 3 different continents this year. That’s not bad at all, is it? Many people who I speak with wonders if I don’t want to go back home, find a work, settle down. They think that it will be too late to go back to school. They wonder what I will do when I get back home. I recon they are so wrong. If I go back now it will instead be too late to go out travel after. Now is the time to explore. Now is the time to do what ever I want to. Because I know that there will be a time in my life when I have to slow down, but that time is not yet. Everyone have to make their own way in life, choose their own destiny. Many of my friends back in Sweden have children , appartments and serious relationships now. I really don’t think that it is anything wrong with that. That is their choice in life and if they are happy with it, that’s what they have to do. I am really happy with how things are now. I miss my family and friends a lot though. Specially today I got a bit emotional cuz it’s a bit hard not to be with the people you love on days like this. But I know that I will see everyone when I get back home. And if you wait for something good….

Thank you Hennie and Robin for getting the “hint” with the birthday card. I loved it. And thank you mormor for the sms, mamma och pappa for the call and all others who sent me a card which I did not recieve yet (cuz I suppose you all have sent me one??)

I am looking forward to see what next year has planned for me. I know it will be a lot of traveling and hopefully a lot of laugh and experience.

Love you all!

Cecilia

Eftersom gardagens sprutor inte gjorde ont idag sa bestamde jag mig for att aka in och ta den sista idag. Antligen ar jag klar med alla sprutor och ar nu super skyddad och redo for Asien. Idag ar det exakt 6 veckor tills jag aker.

Sedan i fredags har de hallt musik festival i stan. Jag hade forst tankt att jag skulle aka in och lyssna pa musik pa nagon bar lordag kvall, men jag upptackte att det bara var massa tantor och gubbar som var dar och det kandes inte riktigt som att jag skulle passa in. I alla fall var det kul att ga omkring och se lite pa konserterna idag medan jag vantade pa bussen, som bara gar varannan timma pa sondagar. Alla gamla manniskor var lyckliga, kramades och dansade och hade jatte kul. Det var som att de alla blev kara pa nytt. J

Jag ar inte lycklig idag. Efter att varit sjuk och haft ont i armen sa kandes det igar som att det antligen var over. Men i natt vaknade jag upp med smarta i armen igen och imorse kunde jag inte rora den hur jag ville. Idag var det dags for nasta spruta. Detta skulle enligt den forra doktorn vara den sista sprutan, men idag fick jag traffa en annan doktor som sa att jag maste ta “Ipol” spruta ocksa (annu mer pengar).

Dagens spruta var for Hepatit A. Den ar uppdelad i tva sprutor sa jag fick en i hogra armen och en pa rumpan (oftast tar de en i varje arm men eftersom jag fortfarande har ont fran forra sprutan sa fick dom ta pa rumpan i stallet) I alla fall sa har jag nu smarta i bada armarna. Jag vet inte varfor min kropp reagerar sa daligt pa vaccination? Jag vantar nog till nasta helg med den sista sprutan sa jag far tid att bearbeta dessa tre forst.

Jag har inte sa mycket mer att saga idag. Jag har ont och det ar fruktansvart kallt ute. Sa jag tanker stanna inne och tycka synd om mig sjalv hela dagen.

(som sagt sa har jag ej kamera just nu sa ni far noja er med en gammal bild fran nar jag mustrade kossor i outbacken)


Man kan latt bli forvanad over hur mycket mark nagon kan aga i Australien. Jag har varit pa en hel del gardar nu och ja blir lika stor ogd varje gang. Nar jag var i Armidale, en bergsstad i Australien, sa bodde jag hos en familj bestaende av mor och far med deras tre sma barn. Det var ingen rik familj. Aven dem maste tanka pa inkop och om de har rad att laga bilen denna manaden eller ej. Men om ni hade sett deras gard sa hade ni trott att det var en riktigt rik familj. For att ta sig runt var man tvungen att anvanda bil, eller fyrhjuling som de oftast anvande sig av. Visst kunde man ga vilket jag och en kompis provade en gang. Det tog oss hela 1,5 timma att komma ut fran garden och med tanke pa att det var bara en riktning sa kan ni forsta hur stort det verkligen var. Samma sak med Bills, pappan I husets foraldrar som vi ocka akte och jobbade for ett tag. Deras gard var till och med storre an garden i Armidale (det var pa den garden jag provade pa att mustra kossor). De var inte heller precis miljonarer. Men sa ar det i Australien. Folk kan aga sa sjukt mycket mark. Peter och Yvonne, ett underbart par har i Red Cliffs, ager en jatte stor bit av mark, med 6km flods front och med en hel o. De har i for sig mer pengar en medel Svenson ,men de underliga ar att de inte har nagot pa den marken. De bara kopte den for att den var billig och nagon gang i framtiden kanske de vill gora nagot dar. I Sverige hade man antagligen inte ens kunnat aga sa mycket mark och om man gjorde det sa vore man en mycket mycket rik person.

Ja har hort om folk i outbacken som ager mark som ar sa stor att det tar en hel dag att kora fran ena sidan av egendomen till den andra. Galet !!

Min manager ager ocksa hur mycket mark som hellst har i Red Cliffs. Det jag vill komma fram till ar att det ar hur mycket vin plantor som hellst att plantera. Jag blir galen snart. Som tur var tog min manager in forstarkning idag sa vi kanske “bara” behover plantera i 3 veckor till.

Min arm vark gick over efter tre dagar av knappt nagon rorlighet alls. Jag behovde dock bara ta ledigt fran jobbet i mandags. Pa tisdagen var jag tillbaka igen, trots arm vark. Jag var bestamd att jag skulle klara av att plantera anda. Och det var nog ett klokt beslut for efter en halv dag pa jobbet fick jag tillbaka rorligheten i armen. Tyvarr sa ar nu resten av kroppen inte glad och forsoker gora sig av med vaccinet. Sa jag har spytt och grejer i ett par dagar nu. Inte trevligt. Jag ser absolut inte fram emot nasta spruta.

Jag med min hemma gjorda mitella. Boe gjorde frukost till mig for hon tyckte det sag sa jobbigt ut nar jag forsokte sjalv. Det var jatte gott :)



Det ar alltid krangligt att ga till doktorn har. Man far aldrig komma till ratt doktor direkt, och nar man val kommer till ratt doktor sa ar det anda nagon annan man maste ga till forst. Det tog Toby 7 manader att fa den behandlingen han visste fran forsta dagen att han behovde. Men ingen lakare kunde hjalpa honom fran borjan och han skickades vidare hela tiden. Inte nog med att det ar jobbigt, det kostar ocksa en massa pengar varje gang man gar till doktorn. Aven om vi fran Sverige har nagot som heter medicare, sa betalar det endast halften och varje doktor besok kostar 360kronor, vilket medicare ger oss 180 tillbaka fran. Nar jag behovde ga till gynekologen var jag forst tvungen att ga till en doktor och betala 180kronor, med enda anledningen att dem maste beratta for mig att jag behover ga till en gynekolog, vilket jag redan visste. Sedan kostade gynekologen 1200kronor vilket jag fick halften tillbaka.

I lordags behovde jag ta spruta infor asien och aven om jag vet vilka, sa maste jag forst ga till en doktor som ska beratta for mig vilka sprutor jag maste ta, innan jag fa komma tillbaka och ta dem. Krangel, krangel. I alla fall sa fick jag min stelkramps spruta direkt. Men nagot maste ha gatt snett for dagen efter (sondag) kunde jag inte rora min arm och den varkte fruktansvart mycket. Och idag (mondag) varker det fortfarande och jag kan inte lyfta armen sa jag maste ga med mitella. Men jag har bestamt mig for att trana upp armen hela dagen sa att jag kan ga till jobbet imorgon for jag har verkligen inte rad att vara hemma. Det ar en konstig kansla att inte kunna kontrollera ens egen arm. I natt kunde jag inte ens ta av mig kladerna sa jag fick sova med klader pa. Det varsta ar att jag har en till spruta att ta nasta helg och nu ar jag orolig att den ska ge samma effekt.

Det var en del folk som skrev till mig om inlagget med sprak misforstand och tyckte att det var kul. Med en del folk menar jag tre, men i alla fall. Och idag vid middagen kom jag och tanka pa en annan gang det blev ett ganska roligt missforstand sa tankte att jag kunde beratta det nu.

Det var senast jag var har i Red Cliff. Jag hade precis ridit Ace och klockan var runt 7 tiden sa det var dags att ga hem och ata middag. Thomas, ett av barnen i familjen fragade om jag inte ville stanna pa te.

“Are you staying for tea?”

“No thank you I have to go home and make dinner”

“Why don’t you want to have tea here”

“I am hungry”

Han sag pa mig lite besviket men jag var hungrig och kande inte alls for att dricka te just da. Sa jag gick hem. Dagen efter var jag tillbaka igen och tog min vanliga runda pa Ace. Den har gangen fragade Jeremy, det aldsta barnet i familjen, om jag inte ville stanna pa te. Aterigen tackade jag nej, men han var mycket ivrig over att jag skulle stanna pa te. Ok tankte jag och gick in i huset. Kathryn halsade pa mig och med ett leende pa lapparna fragade hon om jag ville stanna pa te. Jag hade aven hort min manager pa jobbet prata om att ha te pa nagon restaurang, vilket jag tyckte lat lite konstigt. Man gar val anda inte pa restaurang for att dricka te? Jag undrade for mig sjalv varfor folk har var sa himlans noga med att dricka te varje dag. Och barn borde for ovrigt inte dricka te nar de ar sa sma tankte jag.

I alla fall sa visade det sig till slut att I Australien nar de har “tea” sa ater de faktiskt middag, och nar de sager “dinner” sa menar de egentligen lunch. Hur forvirrande ar inte det da? Jag fattade ingenting nar jag satt dar, redo for en kopp te, och i stallet dukades en middag upp framfor mig.

For ovrigt sa var jag ledig idag. Jag akte in till Mildura och sprang lite arenden. Jag gick till doktorn och tog en stelkramps spruta infor Asien. Jag ska tillbaka imorgon och ta Hepatit sprutan. Jag fick ocksa Malaria tabletter utskrivna vilka verkar ratt komplicerade. Jag maste ta dem varje dag i Asien. Jag maste ta dem staende och far inte lov att sitta, ligga, eller ga pa en halvtimma efter. Later jobbigt. Ska jag bara sta dar en halvtimme och gora ingenting, de verkar ju jattekul. Jag kollade upp visum till Indien och kollade i camping shopen efter en ny ryggsack. Det var skont att vara ledig och skont att veta att jag har ledigt en dag till. Fran och med nasta vecka lar de bli arbete 6 dagar i veckan. Fast jag ar glad for det. Jag behover verkligen spara nu, bara 7 veckor kvar tills jag aker och all medicin idag gick pa 1200 kronor. Utgifter, utgifter.

Vaknade upp vid halv sex imorse till ljudet av regn fallande pa taket. Jag bor som ni vet pa vinden i ett gammalt hus och det lat som att nagon lekte med hundratals tennis bollar pa taket, studsande, dunsande. Hade jag varit nagon annanstans i varlden sa hade folk antagligen vaknat upp med en suck, legat kvar lite extra i sangen och hoppats pa att regnet snart ska ga over. Har vaknar alla bonderna upp med ett leende pa lapparna, hoppar upp ur sangen, springer ivag till vatten mataren och sitter dar hela dagen med forhoppningar om att den ska fyllas upp sa mycket som mojligt. Det har varit torka har i Red Cliff i 12 ar nu. De maste spara och snala med vattnet. Korta duschar, forbjudet att tvatta bilar, stranga vatten regler for vin gardarna ar bara nagra av alla problem de har. Jesus Andrew berattade for mig igar att torkan har drivit manga farmar till konkurs. Bonderna har blivit av med allt de ager och blivit satta i stora skulder som de aldrig i sina liv nagonsin kommer kunna betala tillbaka. Det pratas om bonder som tagit sitt liv och ocksa forsokt ta deras familj med dem eftersom de inte har rad att forsorja dem eller sig sjalva langre. Fruktansvart.

Red Cliff klassas som oknen eftersom det regnar mindre an 170ml per ar. Det ar riktigt torrt och varmt har. Efter en dag torkade min hud ut och den spricker latt. Jag kan inte ens le for da spricker lapparna. Tydligen sa lar kroppen vanja sig efter nagra dagar och borja producera mer olja vilket kommer gora min hud fuktigare, men just nu far jag smorja in mig med en flaska hud kram om dagen, annars kanns det som att hela jag ska spricka.

Senast jag var har hade de varme rekord. Enligt nyheterna var Mildura den varmaste platsen pa jorden just da, med 47 grader i skuggan. Inte nog med det sa forsokte en kille ta sjalvmord, korde in i en elstolpe och stangde av all elektricitet i hela Red Cliff vilket gjorde att alla luft konditioneringar i hostlet gick sonder. Sa under de varmaste dagarna nagonsin, satt vi och svettades utan luftkonditionering och med trasiga kylskap.

Eftersom det regnar sa ar jag ledig fran jobbet idag. Vi jobbar utomhus och de later oss sallan jobba nar de regnar. Det ar synd, aven fast jag inte alls tycker om mitt arbete sa ar min framsta anledning att vara har i Red Cliffs for att spara pengar och en dag ledigt fran jobbet ar nastan en hel veckas boende och mat i Asien. Men jag overlever. Och nar jag tanker pa alla glada bonder har i Red Cliffs sa kan jag inte vara ledsen for att jag forlorar en dags lon. Regn for dem betyder sa mycket mer. Jag far helt enkelt krypa ner under tacket, sova en stund till och njuta av min lediga dag.

Forsta dagen pa jobbet var jag alldeles till mig. Helt underbart att traffa alla igen. Crazy Anna, Jesus Andrew, Wierdo Steve och gamle Bill. Alla var glada att se mig ocksa och sa att efter jag lamnade dem senast sa gick allt tillbaka till trakigt igen. Till och med Anna som senaste gangen jag var har skallde ut mig orakneligen manga ganger, med anledningen att jag fortfarande jobbade kvar dar nar alla Backpackers vanligtvis fatt sparken for lange sedan. Hon trodde att det skulle bli mindre arbete for henne om jag stannade kvar. Vilket inte ens var sant. Visst stannade jag dar efter alla andra backpackers fatt sparken, men de sgav mix extra arbete sa jag tog inte hennes jobb. Jag och managern kommer jattebra overans och darfor sag han till att jag fick jobb sa lange jag behover. Och det ar ocksa darfor jag har jobb nu. Som jag sa innan sa ar det svart att hitta jobb nu. Har i Red Cliff ar det nast intill omojligt. Ingen har rad att anstalla nagon just nu pa grund av den ekonomiska krisen. Men Trevor lovade mig att sa fort jag behover arbete kan jag komma tillbaka och arbeta for honom igen. Visst snallt?

Forsta dagen var rolig. Mitt jobb var att sticka ner pinnar i marken som till slut kommer vaxa till sig och bli en stor vin druvs planta. Fast Trevor har dem inte pa garden tills frukten kommer. Vart jag jobbar kan man kalla for “vin druvs skola” och de har endast bebis plantor dar. Efter tva ar dras alla plantor ut och alla blad rycks av. Pinnarna som ar kvar skars till, packas och saljs till de stora vin gardarna. Han har en liten del med frukt som plockas och saljs till Lindemans (sa om ni dricker det vinet kan druvorna komma fran mitt jobb, sa ta ett glas och  tank pa mig)

 Jag blev forvanad over att Jesus Andrew inte namnde Jesus en enda gang under hela dagen. Nar jag var har tidigare i ar pratade han om Jesus fran 8 pa morgonen till halv fem pa eftermiddagen nar det var dags att ga hem. Det var visserligen en del intressanta berattelser men efter 3 manader med samma prat var man lite less. Forsta dagen gick bra och den var snabbt over. Efter jobbet tog jag en rid tur pa Ace. Han ar en arabisk hingst som jag red mycket senast jag var har. Det kandes i laren dagen efter att jag inte ridit pa 5 manader.

Idag var min andra dag pa jobbet. Jag fick arbeta ensam idag och jag har stressat hela dagen for att forsoka hinna klart med allt de ville att jag skulle gora. Jag skulle plantera idag ocksa, men eftersom jag var ensam sa blev det massa extra uppgifter som de inte hade tankt pa. Men efter 8 timmar hart arbete var jag klar med allt som forvantades och jag vart valdigt nojd. 4600 plantor planterade jag idag.

Men redan nu pa min andra dag fick jag bara en stor suck kansla over allt. Suck att jag ska jobba har i hela atta veckor med samma sak dag ut och dag in. Suuuuuuuuck !! Det kanns verkligen jobbigt att jag kanner sa redan efter andra dagen. Jag vet inte hur jag ska fa min hjarna och kropp att ga i atta veckor men jag maste forsoka. Jag tror dock inte att det egentligen har med det har jobbet att gora. Jag ar nog mest trott pa farm jobb i Australien. Det ar alltid samma sak. Upprepande jobb som ar skit trakigt, fruktansvart varmt och oftast gor de ont nagonstans i kroppen. I borjan alskade jag dessa jobb, men nu vill jag verkligen inte langre. Men 8 veckor klarar jag allt av..eller?

Cecilia

Det har blogg inlagget fortjanar mer bilder an text. Vi har skojat runt med kameran hela helgen sa detta ar bara ett smatt utval av alla bilder, men dom ar roliga. Noosa var underbart. Sitter just nu pa taget pavag till Sydney. Vi lamnade Noosa 10.30 imorse och anlander i Sydney klockan 7 imorgon bitti. Ett helt dygn av resande, men jag ar van vid det har laget. Det har blivit manga dagar av resande sedan jag kom hit.

Vi kom fram till Noosa i Lordags morse. Nar vi steg in i lagenheten, som vi hyrt for tre natter, fick vi en glad overraskning. Vi visste att lagenheten skulle vara lyxig, men vi hade ingen aning om hur bra den faktiskt var. Att vi skulle ha Jacuzzi sovrummet visste vi om, men vad vi inte visste var att vi hade privat Jacuzzi och bbq pa taket med en underbar utsikt over Noosa och floden. Vi spenderade dagarna pa stranden och pa Noosas shopping gata som ar fylld med coola klad affarer (jag alskar strand modet som det har i Noosa). Pa kvallarna badade vi i vara tva Jacuzzi och Andrew lagade god mat som vanligt. Pa lordagen firade vi ocksa min fodelsedag eftersom Andrew kommer vara i Nya Zealand pa min riktiga fodelsedag. Han hade gjort ett jattefint fodelsedags brev och kopt ett Pandora armband till mig. Vi gick pa Mexikansk restaurang och pa kvallen gjorde han den knasigaste fodelsedags tartan jag nagonsin sett. Det var varldens basta fodelsedag som jag fick fira med varldens basta kille. Som ni vet sa ar det min fodelsedag alldeles snart. Jag forvantar mig INTE ALLS att alla som laser detta ska springa ivag till posten och skicka brev och gratulationer till

Forsta gangen jag sag skylten blev jag nog mest chockad. Jag kan till och med komma ihag dagen. Det var ett par veckor efter att jag kom till Sydney. Jag gick pa en gata brevid Bondi beach, vilken antagligen ar den mest valkanda surf stranden i Sydney. Jag laste pa skylten till en av restaurangerna och jag tyckte det var sa konstigt att jag var tvungen att stanna och kolla narmare. “Inga string trosor” . Vad hade dom tankt gora att saken? Har dom en person som star i garderoben och ber folk visa trosorna for dom? “Ja dom dar trosorna ser ut att sitta bra, tacker hela rumpan ja, valkommen in” eller “Nej du lilla gumman, dom dar trosorna ser ut att aka in i stjarten lite granna du far allt ga hem och byta” Jag gick vidare och sag skylten pa flera restaurang fonster och jag tankte att Australienare maste ha nagot problem med stringtrose industrin eller sa ar dom helt enkelt knappa.

Nagon dag senare satt jag pa tunnelbanan och en dam satt mitt emot mig. “Oh you have really cute thongs” sa hon och log mot mig. Jag blev helt rod i ansiktet och kande mig skit skammig. Jag tankte att jag inte har nagra speciella string pa mig och man kunde inte ans se dom upptackte jag nar jag sag efter. Tanten maste vara kocko tankte jag, men jag log anda mot henne och tackade for de vanliga orden.

Nu vet jag att thongs ar ett annat ord for flip flop sandaler. Det har blivit ganska manga miss forstand under resans gang med spraket, och oftast har det slutat valdigt kul. Min manager pa vin garden berattade om nar han hade en engelsk tjej som jobbade for honom. I Australien kallar de nagon tunna eller liknande (vet inte exakt vad det var) for “hoe” vilket som de flesta vet betyder hora pa engelska. Han hade bett den engelska tjejen att hjalpa traktor killen med nagot som hade med den har tunnan att gora. “Put the hoe on the tractor and take her around the block” ropade han till killen pa traktorn. Den engelska tjejen blev ill rod i ansiktet och gav honom en utskallning han aldrig kommer glomma. Hon trodde saklart att han menade att dom skulle satta henne pa traktorn och hon uppskattade inte alls att bli kallad for hora av sin chef.

Ibland ar det ocksa svart att forsta vad folk sager. Alla har olika dialekter och olika satt att prata. Fransmannen kan inte saga bokstaven H. Min van fran Frankrike, som ironiskt nog heter Hery, vilket han utalar utan H, fragade varfor jag ville ata honom (han skulle egentligen fraga varfor jag hatar honom men hate blev till ate), Tyskarna kan inte uttala th ljudet, vilket gor att de inte tanker, de sjunker (thinking blir sinking). Och vissa Australienare pratar med sa stark dialekt att jag fortfarande efter 10 manader inte kan forsta dem.

Det var vad som hande har om dagen nar jag skulle boka tid hos gynekologen. Tjejen i receptionen pratade med Australiensk dialekt och jag hangde inte riktigt med vad hon sa. Men allt lat bra. Jag hade bokat tid med doktor “mummel blabla” onsdag klockan 2.45. Och sa har slutade samtalet:

“Ok, jag vill inte ha en manlig gynekolog bara“.

“mummel blabla doctor wohoo”

“eeh okej, later bra, ses pa onsdag ”.

 Det sog verkligen nar jag kom till gynekologen och det visade sig att det var en manlig doktor. Foresten forstar jag inte riktigt hur killar tanker nar de valjer ett yrke som gynekolog. Det ar ju hur skammigt som hellst att sitta och beratta sina kvinnliga problem med en man. De maste ju anda forsta det sjalva och det kan val inte va kul att ha ett yrke som far folk att kanna sig obekvama? I alla fall sa va barnmorskan valdigt snall och foljde med mig in for att halla mig i handen. Allt gick bra till slut och doktorn visade sig vara en bra manlig gynekolog. Fast jag kan anda inte forsta vad som forsegick i hans hjarna nar han valde detta yrke, men det far forbli ett mysterium.

Imorgon aker jag och Andrew till Noosa for varan lilla mini lyx semester och jag har strikt dator forbud. Sa det blir inga inlagg foran pa Onsdag antagligen nasta gang.

Cecilia

Den andra september tvatusen atta satt jag pa flyget pa vag till Afrika. Mormor var med mig till buss stationen i Stockholm central och vinkade hejda. Jag kommer ihag hur nervos jag var nar jag anlande till flygplatsen. Det satt en kille utanfor som jag borjade prata med for att lugna ner mig sjalv lite, fast det hjalpte inte sarskilt mycket och hans flickvan som kom hem fran sin resa var inte alls sarskilt imponerad av att han satt dar och pratade med mig nar hon kom gaende, men det var helt oskyldigt pa alla sett och vis. Da var planen att resa till Afrika i 2 manader och sedan hem och borja jobba igen. Jag satt brevid en engelsk dam pa flygresan som bjod mig pa vin och champange. Nar jag anlande till Afrika var jag minst lika nervos, men det forsvann snabbt efter att jag traffade Jacoba och Mariaan, som var pa flygplatsen for att hamta upp mig. Underbara manniskor!! Resan till Afrika var det basta jag gjort. Jag alskade hur annorlunda allt var dar. Landskapet var verkligen “breathtaking” (ja forsokte komma pa de svenska ordet for det, om ni vet det skriv i kommentar tack J ). Cecil , en kille som hyrde ett rum i min lagenhet och sedan bjod ner mig ner till hans hus i Afrika, och hans familj och vanner var bland de underbaraste manniskor jag traffat och dom gjorde min tid i Afrika till en tid jag aldrig kommer glomma.

Tva manader senare steg jag pa planet i Afrika som skulle ta mig tillbaka till Sverige, med tarar i ogonen och en vaska fullproppad med choklad, som min gulliga van Jannica gav mig att trost ata pa min resa. Det var blandade kanslor. Jag var glad over att aka hem och traffa alla igen, men jag var ledsen over att lamna Afrika som under dessa tva manader tagit sig en plats i mitt hjarta. Nar jag kom hem kandes det nastan som en veckas speed dejting med vannerna och familjen. Jag ville hinna traffa alla innan jag skulle aka till Australien och jag behovde ocksa fixa visa, boka biljetter och packa om min resevaska.

Allt gick sa snabbt och den 11 November var det dags att flyga igen. Den har gangen var jag inte lika nervos. Jag tror att jag inte riktigt hunnit bygga upp sa mycket nervositet och jag hade inga sarskilda forvantningar den har gangen. Jag visste ingenting alls om Australien. Det enda jag tankte pa innan jag akte var bruna valtranade surfare som joggar i slowmotion pa stranden. Jag hade inte hort om opera huset, jag hade inte hort om ayers rock eller barriar revet och jag visste inte ans att Australien var kant for sina kangurur. Jag visste ingenting alls for att vara arlig. Nu i efterhand undrar jag hur jag kunde vara sa ovetande om detta land, som faktiskt ocksa ar en hel kontinent. En stor landmassa pa varldskartan. Fullt med intressanta manniskor och sevardigheter. Men pa nagot sett har jag lyckats undkomma all fakta om det.

Nu 10 manader senare har jag sett mer av Australien och vet antagligen mer fakta om Australien an vad jag sett i Sverige eller vet om Sverige. Livet ar sa annorlunda har an fran hemma. De flesta helger nar vi inte jobbar ger vi oss ut pa en roadtrip. Vi gar pa Zoo, aker till olika stader, aker och kollar pa sevardigheter eller tar en bat tur for att forsoka se valar och delfiner. Jag har rest langst hela kusten och jag har rest till flera olika stader for att jobba ett par veckor har eller dar. Hemma om man har en helg ledig kanske man tar en fika med vannerna eller en krog runda, sedan vill man vara hemma hela sondagen och vila upp sig infor nasta veckas arbete. Nar jag bodde hemma var lediga helger underbart skona och roliga, men nu for tiden later det fruktansvart trakigt och ointressant. Jag har ingen aning om hur jag till slut ska komma hem till en vanlig vardag efter det har!?

Som jag berattade innan har jag ocksa forandrats mycket som manniska sedan jag akte, och enligt mig sjalv ar allt till det battre. Jag bestamde mig for att jag ville lara mig spela latino latar pa gitarr sa jag kopte mig en sot liten rese gitarr som jag har med mig overallt. Jag har kommit fram till att jag vill bli forfattare och journalist i framtiden och jag har redan skrivit en hel barnbok pa engelska, fast det ar fortfarande mycket jobb kvar pa den med rattningar och bilder. Och jag har lart mig sa mycket om varlden och lart mig manga olika jobb och sa vidare.

Egentligen har jag inte varit borta fran Sverige ett helt ar eftersom jag var hemma en vecka i mellan. Men jag ser den veckan som en del av min resa och idag, den andra September tvatusen nio, har jag varit ute i den stora varlden ett helt ar. Ett ar som jag aldrig kommer glomma, ett ar som var borjan pa ett nytt “jag“, och borjan till annu mer resande.

Jag saknar er alla dar hemma oerhort mycket, och jag langtar efter att fa se er igen. Jag lovar att komma hem en dag till slut, men jag kan inte saga just nu nar det kommer att ske. Men jag hoppas att ni mar bra och att ni skoter om er. Och ta ett tips fran mig, hitta pa nagot galet den har helgen, nagot helt spontant, ni kommer alska det :)

Cecilia