Flickan fran Nepal
(Jag och Amrita Bilden ar faktiskt tagen sista dagen pa jordgubbsplockar jobbet, Amritas bror Deepak mailade den till mig)
Andrew lyckades ordna en och en halv dags arbete pa sitt jobb. Sa jag fick en dag pa stranden och sedan pa fredagen var jag uppe halv fem pa morgonen for att aka till mitt nya jobb. Den har gangen skulle jag plocka passions frukt. En flicka fran Nepal, som ocksa plockade jordgubbar med mig innan, jobbade ocksa dar. Hon hade pa sig en lang kjol, en langarmad top trots varmen, och hon var barfota. Jag fragade henne varfor hon var barfota och hon berattade att om man gar barfota i graset varje morgon sa kan man forbattra dalig syn. Alla i Nepal gar barfota i graset pa mornarna sa hon. Vi arbetade brevid varandra ett par timmar pa morgonen och hon berattade om hennes liv i Nepal.
Amrita, som hon heter, far inte lov att gifta sig med sin pojkvan pa grund av att dom inte ar fodda i samma kast. Han ar fodd i det hogsta kastet och hon ar fodd i ett kast lagre. Om dom gifter sig anda maste dom gora det i hemlighet och da kommer inte deras foraldrar att prata med dem langre. Hennes pojkvan har ratt att ta 50% av hans foraldrars egendomar om han bestammer sig for att gifta sig med Amrita, fast han vill inte gora det for han hoppas och ber om att aven fast dom gifter sig, sa ska hans foraldrar forlata honom efter ett ar eller tva.
Jag har traffat manga intressanta manniskor och lart mig mycket intressanta saker om olika lander och kulturer sedan jag kom hit. Jag alskar det. Jag ar mycket mer oppen och forstaende for andra manniskors beteende nu an jag var innan. I Australien ar det manga backpackers fran alla hall i varlden. De kommer till Australien med en liten vaska pa ryggen och nyfikenhet som driver dem att vilja upptacka och utforska sa mycket de bara kan. Alla ar vi olika, fast alla ar vi lika.
I borjan tyckte jag att Engelsmannen drack alldeles for mycket, manniskor fran Frankrike var snobbiga , Tyskarna trodde jag var arga jamt och jag tyckte att Australienarna var fruktansvart lata. Men i England dricker de ofta och dom har den vanan (det gor det kanske inte battre, men det ar anda forstarligt med tanke pa att dom ar uppvaxta i den alkohol kulturen). Fransmannen, som ofta sitter i en egen liten grupp och bara pratar med varandra, gor inte det for att dom ar snobbiga, dom far ingen bra engelsk undervisning i Frankrike och det ar spraket som gor att dom har det svart att gora sig forstadda. Det gor det inte heller lattare for dem att de flesta redan har manga fordommar om franska manniskor och tar sig inte riktigt tiden att lara kanna dem vilket ar synd med tanke pa att alla fransman jag pratat med har bevisat att vad alla tror inte alls stammer. De ar mycket trevliga och roliga manniskor. Och Tyskarna ar inte alls arga hela tiden, det ar bara sa alla i Tyskland pratar. Speciellt nar dom pratar pa tyska kan de lata roligt. Dom pratar argt men helt plotsligt brister dom alla ut i skratt och da forstar jag att dom inte ar arga alls. Australienarna AR fruktansvart lata. Nar jag jobbade pa vin garden arbetade jag tillsammans med en Australiensk flicka. Jag kunde inte forsta hur hon bara kunde ta rast nar hon kande for det, prata i telefon och smsa nar vi hade saker att gora eller helt enkelt jobba langsamt utan att bry sig om vad chefen skulle tycka. Men efter att ha varit i Australien nu i 10 manader sa vet jag att de flesta Australienarna ar likadana och det ar ingen ide att tycka illa om en Australienare for att han eller hon ar lat for da maste man borja tycka illa om dem allihopa.
Det jag alskar mest ar att hora manniskor fran lander som Kina, Indien, Korea och sa vidare beratta om hur det ar att leva dar. Jag ser mycket fram emot att aka dit och se allt med egna ogon. Jag har blivit inbjuden att halsa pa vanner fran manga olika lander. Jag hade inte en tanke pa att aka till Nepal innan, men nu nar Amrita berattat saker for mig som jag bara maste se och bjudit in mig att halsa pa hos henne, har jag en ny prick pa kartan over lander jag ska aka till.
For ovrigt sa firade jag och Andrew hans fodelsedag igar. Det ar inte hans riktiga fodelsedag men eftersom han kommer vara i Nya Zealand nar den kommer sa ville jag gora nagot for honom nu. Jag kopte en boomerang, en valdigt Australiensk “leksak”, till honom som jag sjalv malade. Jag gav honom aven ett fint lader armband. Vi borjade dagen med en Starbucks frukost. Efter det gick vi till stranden och sedan hyrde jag en kajak och vi gav oss ut pa floden ett par timmar. Vi paddlade forbi Steve Erving’s hus och in i en National park vart det sag ut precis som det gor pa TV i krokodil jagarens serier och jag forvantade mig att en krokodil skulle simma forbi nar som hellst, men det kom aldrig nagon krokodil. Det kanske inte ar sa konstigt med tanke pa att de vilda krokodilerna lever mer norr ut an var jag befinner mig just nu. Sedan gick vi pa Indisk restaurang, tillbaka till stranden, hem och gjorde middag och avslutade dagen med en picknick pa stranden till solnedgangen. =) Visst bra dag?
Idag regnar det massa ute sa jag har inga planer pa att ga till stranden. Jag vantar pa att barfota flickan ska komma hem sa jag kan lara henne hur man knyter kompis armband. Jag ser fram emot det for samtidigt kan hon beratta mer for mig om Nepal och deras kultur. Och man vet aldrig, att ga barfota I graset pa mornarna kanske fungerar? Jag har ju som de flesta vet daliga ogon och detta kanske ar min losning, I alla fall forlorar jag inget pa att prova.
Cecilia
Jordgubbsplockar karriaren ar over
Da har jag avslutat annu en spannande karriar har i Australien. Den holl i lite mer an tva veckor. Det var en helt vanlig dag i tisdags pa jobbet. Jag kom tillbaka till jobbet efter tva dagars sjukledigt. Managerns vassa ogon och intrangande rost var som vanligt bakom en hela tiden. "Har du verkligen plockat ALLA roda jordgubbar? Hur kunde du missa allt detta mogel? Boj dig ner! Jobba med BADA handerna". Stress, stress, skynda, skynda !! En ny kille som inte hunnit komma upp i ratt tempo fick dagens sparken. Jag gissar pa att dom ger nagon sparken varje dag for att visa alla andra hur latt det ar att forlora jobbet om man inte jobbar fort och nogrannt.
Plotsligt fick chefen ett samtal och tva minuter senare avskedar hon varenda jordgubbs plockare. Hundra arbetslosa manniskor stod dar ute pa jordgubbs faltet och visste inte om dom skulle hurra eller grata (forutom killen som fick sparken, dar fick han sin hamnd direkt). Till slut borjade alla klappa handerna, hoppade in i sina bilar och korde med en tut parad ut fran faltet. Visst var vi alla ledsna att inte ha jobb langre, men helt arligt, jordgubbs plockar jobbet ar inget jobb nagon grater over att forlora. Det ar om man far uttrycka sig sa, ett riktigt skitjobb med alldeles for daligt betalt for att utsatta kroppen for sadan smarta varje dag.
Det ar sadana jobb vi backpackers far har nere. Tunga jobb med daligt betalt. Och sedan ekonomin krashade rejalt forra aret sa ar det till och med svart att hitta dessa jobb. Och tyvarr sa vet arbetsgivarna om det. Dom vet att vi ar desperata efter jobb och dom utnyttjar det till fullt. Men for att vara rattvis mot bonderna sa har dom det svart just nu ocksa. Ta Elaine, managern till jordgubbs garden, till exempel. Pa tre manader per ar ska hon tjana ihop pengar som ska halla resten av aret. For dom pengarna maste hon ocksa betala alla anstallda, vilket ar ett hundratal med alla plockare och packare. I ar forkortades hennes tre manader med en hel manad. En tredjedel av hennes arliga inkomst forsvann pa grund av ekonomi och handels forandringar har nere. Sa antagligen sa tycker arbetsgivarna att det ar mer skit an oss, med tanke pa att vi faktiskt har ett val att dra harifran. Elaine och dom andra har inte lika mycket valmojligheter som oss.
Sa nu sitter jag aterigen i den lilla containern. Andrew hade tur och fick nytt jobb direkt eftersom det var en passions frukt gard som hade brist pa killar. Och hans svin influensa, som antagligen inte var svin influensa trots allt, ar nu fullstandigt botad sa han borjade sitt nya jobb idag.
Jag ar lite orolig for hur jag ska kunna spara ihop alla pengar jag maste spara ihop for varan resa till Asien som bara ar tva manader bort fran nu. Jag ska tillbaka till mitt gamla jobb om tre veckor och dar kommer jag kunna spara en del. Men att vara utan jobb i tre veckor i Australien ar inte alls bra. Det ar valdigt dyrt att leva har nere sa tyvarr kommer de mesta av mina besparningar antagligen forsvinna. Och om tva veckor lamnar Andrew mig for att aka till Nya Zealand i tva manader. Nar vi trodde att vi skulle ha jobb den sista tiden fram tills han aker bestamde vi oss for att boka en mini lyx semester i tre dagar for att ha nagra riktigt minnesvarda dagar innan 58 dagar isar (Ja, jag har raknat). Boendet ar redan betalt sa det gar inte att avboka nu. Men jag ser mycket fram emot det och aven fast det kommer damma i planboken efterat sa blir det vart det.
Jag tror pa att allt med Asien pengarna kommer losa sig till slut, allt brukar losa sig om man bara vill. Men jag kan inte fa bort oron som anda ar i mitt huvud hela tiden. Jag onskar att jag hade varit mer sparsam tidigare men det ar forsent att tanka pa det nu.
Igar pratade jag med min kompis Lisen och hon berattade for mig att hennes bror hade tankt att aka ner hit for att jobba och sedan aka till Asien. Jag bad henne att avrada honom att aka till Australien och aka direkt till Asien. Jag antar att det beror pa vad man ar ute efter. Ar man bara ute efter att lamna Sverige for en lang period och om man ar beradd pa hart jobb sa varfor inte aka hit? Men visumet "working holiday" visade sig vara mycket mer working och mycke mindre holiday. Jag angrar inte alls att jag akte hit. Jag har lart mig mycket och vaxt som person. Jag har fatt uppleva hur det verkligen ar att slita for pengarna. Och jag har aven sett nya platser och haft underbara upplevelser. Men jag skulle anda rekomendera att om man vill ut och resa just nu, kanske tanka lite extra pa vad man vill ha ut av resan. Om svaret ar att man vill ha kul och uppleva nya fantastiska platser, skulle jag absolut valja ett resemal som Asien i stallet.
Nu ska jag till stranden och gora det basta av mina arbetslosa kommande dagar. Det finns inte nagot jag kan gora att saken just nu anda sa varfor inte njuta av Australiens vackra strander och stralande sol nar jag anda har chansen. =o)
Cecilia
PS> Bilden och inlagget hor inte riktigt ihop, jag hade tankt att fota sista dagen med tanke pa att chefen hade antagligen fatt utbrott om man stallde sig upp en sekund for att ta en bild under jobb tid, men tyvarr sa avslutades jobbet lite tidigare an vantat, men en ryggsack bild ar val aldrig fel? :)
Vaningssangen i containern pa solkusten i Australien
Jag vet inte om den har bloggen kommer inspirera er att ge er ut och resa, eller skramma er till att stanna hemma. Det anda jag kan lova er ar att beratta sanningen, hela sanningen och inget annat an sanningen (det lat inte lika dramatiskt pa svenska som pa engelska, visst!?)
Just nu sitter jag i en vaningssang i en container pa solkusten i Australien. Min pojkvan ligger brevid mig och ar valdigt sjuk. Svin influensan ar overallt runt omkring oss, jag hoppas verkligen att han inte har drabbats av den. Jag borjar ocksa kanna mig sjuk sa aven jag stannade hemma fran jobbet idag. For att vara helt arlig, som jag lovade, sa ar den egentliga anledningen nog mest lathet fran min sida, jag tycker absolut inte om mitt jobb och om jag kan stanna hemma en extra dag sa gor jag garna det. Om jag kanner efter riktigt noga sa kan jag nog kanna en uns av svin influensa anda och man vill ju inte utsatta arbetskamraterna for en risk, eller?
Jag tankte ge en liten tillbaka blick pa resan fram tills nu (kort kort, kapa massa massa), men sa ni i alla fall har en liten aning om hur jag hamnade i den har vaningssangen i en container pa solkusten i Australien.
Fran allra forsta borjan var jag pa en tva manaders semester i SydAfrika. Pa sluttampen av resan kollade jag mitt konto och upptackte med gladje att jag hade massa pengar kvar, Sydafrika hade varit mycket billigare an jag anat. Min kompis Tobbe fran sthlm skickade gladje mail om att han fatt sparken (eller som han alltid rattar mig med, de tog bort hans tjanst) och han ville garna ge sig ut och resa. Vi pratade om de nagon vecka och tre veckor senare satt vi pa flyget till Australien. Vi hade ingen aning om vad vi gett oss in pa. Jag hade 3000 svenska kronor pa kontot och fick forlita mig helt pa att hitta jobb forsta veckan, annars var de bara att boka om hemresan och vanda igen. Tobbe hade lite battre pengasituation men han var ocksa pa gransen och han hade nog klarat sig tva veckor utan jobb. I alla fall sa ar hela historian om hur vi klarade oss ur situationen mycket intressant, men ocksa mycket lang och som sagt, kapa massa massa!! De forsta tva veckorna bodde vi hos en kille, som jag traffat i Goteborg sommaren innan. Tobbe fann inget jobb som passade sa han akte vidare till outbacken for att gora farmjobb medan jag stannade kvar och jobbade pa en bat i Sydney harbour. Efter tva veckor i min kompis lyxiga stora lagenhet (med pool och gym), flyttade jag till ett litet rum utan fonster vart det luktade fruktansvart instangt. Det anda positiva med detta fangelse rum var gang avstandet till stranden. Jag stannade dar i tva manader sedan akte jag till outbacken for att traffa Tobbe igen. Jag fick jobb direkt pa en vingard och jobbade dar i tre manader. Sedan gjorde jag Tobbe, Jon (en svensk kille vi traffade dar) och min nuvarande pojkvan Andrew (vi var inte ens ett patankt par just da), en road trip langst Australiens vackra ost kust, fran Port Douglas till Brisbane. Vi campade nastan hela vagen ner (forutom nar det regnade, Australien har inte upptackt iden med vattentata talt an av nagon anledning?).
Resan tog oss tva veckor, sedan delade vi pa oss, Andrew akte och planterade trad medan vi andra akte till en annu mera outback och jobbade pa en ko farm ett tag. Vi hade lite olika jobb uppgifter dar, bland annat att fosa kossor med motorcyklar (mustra) och vi byggde om en hel tradgard, som blivit bortblast av en kraftig storm for fem ar sedan. Nar de inte hade mer jobb att erbjuda oss akte vi och motte upp Andrew igen, och aven vi fick jobb som tradplanterare. Vi fick bo pa en camping plats i sota sma stugor, med en alldeles korekt slogan "The quiet place".
Det var ett riktigt karma jobb, jag planterade runt 10 000 trad i veckan, och 8 veckor senare nar jag slutade jobbet maste jag ha planterat en hel svensk skog. Det var dock ett fruktansvart tungt jobb och jag tjanade inte sarskilt mycket pengar. Sa darfor bestamde jag och Andrew, som under dessa veckor insett att vi tycker om varandra mer an vanner, att aka vidare och forsoka hitta nagot annat.
Killarna fran tradplanteringen ville gora en sista road trip innan vi lamnade dem och tillsammans akte vi alla till Snowy Mountain. Vi hade inte bokat boende innan och nar vi kom dit var alla rum upptagna, sa det slutade med att vi fick sova i bilen. Utanfor var det minst 10 minus grader (jag visste inte ens att Australien kunde vara sa kallt). Till slut var det outhardligt kallt i bilen och vi drog oss alla in till gallerian for att forsoka hitta ett varmt sov stalle dar, vilket inte alls var uppskattat av Securitas. Jag akte inte skidor dagen efter i brist pa varma klader och pengar, men jag hade en okej dag, strosade runt i affarer och gick pa café.
Dagen tog snabbt slut och det var dags for mig och Andrew att saga hejda och aka vidare. Vi tog bussen till Sydney och stannade dar pa ett hostel mitt i city, vart vi fick ett helt fem manna rum med egen dusch alldeles for oss sjalva. Dagen efter hoppade vi pa ett natt tag till Brisbane som tog 14 timmar. Vi stannade i Brisbane i nagra timmar och sedan akte vi vidare till en tjej som vi traffade nar vi planterade trad. Hon har ett underbart vackert hus mitt i regnskogen. Och pa garden fanns det en camping plats med ett uppvarmt talt med stor dubbel madrass som jag och Andrew fick bo i. Det ar en underbar plats och det var helt fantastiskt att vakna till de 70 olika fagel arternas sang varje morgon. Tyvarr stannade vi bara dar i fem dagar medans vi letade efter jobb. Vi hittade ett jobb som jordgubbs plockare och bestamde oss for att aka dit direkt. Vi bokade hostel och allt var klart men nar vi kom hit fick vi veta att hostlet var fullt och att de hade dubbel bokat oss, men som tur var hade de precis borjat hyra en container bakom hostlet vart de satt in 8 sangar, och dar kunde vi bo for en billig peng.
Sa har sitter jag nu. Containern ar fruktansvard. Det ar en san dar container som de har pa arbetar platser for gubbarna att sitta och dricka kaffe i. Om det bara hade varit for storleken hade de varit okej, men containern ar ocksa vinglig och sa fort nagon ror sig i sangen eller om nagon ens hostar (som alla nu gor har inne, vi har nog drabbats av influensan hela bunten), grabbar man tag i sangkanten, livradd for att de ska vara en jordbavning (ok, kanske lite overdrivet men ni fattar poangen). Containern har ingen luft konditionering och utanfor ar det 30grader, och som toppen pa glassen (eller vad man nu sager) sa har vi en kille som snarkar sa hogt att hela solkusten antagligen har somn problem just nu, en annan kille som inte alls skams for att prutta hogt och tydligt sa fort han kommer in och aven samma kille roker alldeles for mycke sa han hostar slem hela natterna. Sedan har vi ocksa som sagt alla hostande svin influensa fall. Jag har varit har tva veckor nu och jag har inte sovit en hel natt annu.
Sa dar fick ni en blick pa hur min resa varit, jag hade kunnat beratta sa mycket mer intressanta saker for er, men jag far forsoka vava in lite under tidens gang. Men nagot ni kanske upptackte var hur mycket det svanger hur man lever nar man reser. Ena dagen sover vi i en camping, nasta dag galleria, sedan pa taget, osv osv. Och nu sitter jag har i vanings sangen, i containern, pa solkusten i Australien. Det suger just nu, men jag vet att de ar nagot jag kommer se tillbaka pa med ett leende pa lapparna.
Jag kommer uppdatera bloggen tva dagar i veckan, eftersom de ar svart att saga nar jag kommer ha tillgang till internet sa kan jag inte satta tva speciella dagar, ni far helt enkelt halla utkik J
Cecilia
