fotavtryck

Den andra september tvatusen atta satt jag pa flyget pa vag till Afrika. Mormor var med mig till buss stationen i Stockholm central och vinkade hejda. Jag kommer ihag hur nervos jag var nar jag anlande till flygplatsen. Det satt en kille utanfor som jag borjade prata med for att lugna ner mig sjalv lite, fast det hjalpte inte sarskilt mycket och hans flickvan som kom hem fran sin resa var inte alls sarskilt imponerad av att han satt dar och pratade med mig nar hon kom gaende, men det var helt oskyldigt pa alla sett och vis. Da var planen att resa till Afrika i 2 manader och sedan hem och borja jobba igen. Jag satt brevid en engelsk dam pa flygresan som bjod mig pa vin och champange. Nar jag anlande till Afrika var jag minst lika nervos, men det forsvann snabbt efter att jag traffade Jacoba och Mariaan, som var pa flygplatsen for att hamta upp mig. Underbara manniskor!! Resan till Afrika var det basta jag gjort. Jag alskade hur annorlunda allt var dar. Landskapet var verkligen “breathtaking” (ja forsokte komma pa de svenska ordet for det, om ni vet det skriv i kommentar tack J ). Cecil , en kille som hyrde ett rum i min lagenhet och sedan bjod ner mig ner till hans hus i Afrika, och hans familj och vanner var bland de underbaraste manniskor jag traffat och dom gjorde min tid i Afrika till en tid jag aldrig kommer glomma.

Tva manader senare steg jag pa planet i Afrika som skulle ta mig tillbaka till Sverige, med tarar i ogonen och en vaska fullproppad med choklad, som min gulliga van Jannica gav mig att trost ata pa min resa. Det var blandade kanslor. Jag var glad over att aka hem och traffa alla igen, men jag var ledsen over att lamna Afrika som under dessa tva manader tagit sig en plats i mitt hjarta. Nar jag kom hem kandes det nastan som en veckas speed dejting med vannerna och familjen. Jag ville hinna traffa alla innan jag skulle aka till Australien och jag behovde ocksa fixa visa, boka biljetter och packa om min resevaska.

Allt gick sa snabbt och den 11 November var det dags att flyga igen. Den har gangen var jag inte lika nervos. Jag tror att jag inte riktigt hunnit bygga upp sa mycket nervositet och jag hade inga sarskilda forvantningar den har gangen. Jag visste ingenting alls om Australien. Det enda jag tankte pa innan jag akte var bruna valtranade surfare som joggar i slowmotion pa stranden. Jag hade inte hort om opera huset, jag hade inte hort om ayers rock eller barriar revet och jag visste inte ans att Australien var kant for sina kangurur. Jag visste ingenting alls for att vara arlig. Nu i efterhand undrar jag hur jag kunde vara sa ovetande om detta land, som faktiskt ocksa ar en hel kontinent. En stor landmassa pa varldskartan. Fullt med intressanta manniskor och sevardigheter. Men pa nagot sett har jag lyckats undkomma all fakta om det.

Nu 10 manader senare har jag sett mer av Australien och vet antagligen mer fakta om Australien an vad jag sett i Sverige eller vet om Sverige. Livet ar sa annorlunda har an fran hemma. De flesta helger nar vi inte jobbar ger vi oss ut pa en roadtrip. Vi gar pa Zoo, aker till olika stader, aker och kollar pa sevardigheter eller tar en bat tur for att forsoka se valar och delfiner. Jag har rest langst hela kusten och jag har rest till flera olika stader for att jobba ett par veckor har eller dar. Hemma om man har en helg ledig kanske man tar en fika med vannerna eller en krog runda, sedan vill man vara hemma hela sondagen och vila upp sig infor nasta veckas arbete. Nar jag bodde hemma var lediga helger underbart skona och roliga, men nu for tiden later det fruktansvart trakigt och ointressant. Jag har ingen aning om hur jag till slut ska komma hem till en vanlig vardag efter det har!?

Som jag berattade innan har jag ocksa forandrats mycket som manniska sedan jag akte, och enligt mig sjalv ar allt till det battre. Jag bestamde mig for att jag ville lara mig spela latino latar pa gitarr sa jag kopte mig en sot liten rese gitarr som jag har med mig overallt. Jag har kommit fram till att jag vill bli forfattare och journalist i framtiden och jag har redan skrivit en hel barnbok pa engelska, fast det ar fortfarande mycket jobb kvar pa den med rattningar och bilder. Och jag har lart mig sa mycket om varlden och lart mig manga olika jobb och sa vidare.

Egentligen har jag inte varit borta fran Sverige ett helt ar eftersom jag var hemma en vecka i mellan. Men jag ser den veckan som en del av min resa och idag, den andra September tvatusen nio, har jag varit ute i den stora varlden ett helt ar. Ett ar som jag aldrig kommer glomma, ett ar som var borjan pa ett nytt “jag“, och borjan till annu mer resande.

Jag saknar er alla dar hemma oerhort mycket, och jag langtar efter att fa se er igen. Jag lovar att komma hem en dag till slut, men jag kan inte saga just nu nar det kommer att ske. Men jag hoppas att ni mar bra och att ni skoter om er. Och ta ett tips fran mig, hitta pa nagot galet den har helgen, nagot helt spontant, ni kommer alska det :)

Cecilia