fotavtryck

Jag vet inte om den har bloggen kommer inspirera er att ge er ut och resa, eller skramma er till att stanna hemma. Det anda jag kan lova er ar att beratta sanningen, hela sanningen och inget annat an sanningen (det lat inte lika dramatiskt pa svenska som pa engelska, visst!?)

Just nu sitter jag i en vaningssang i en container pa solkusten i Australien. Min pojkvan ligger brevid mig och ar valdigt sjuk. Svin influensan ar overallt runt omkring oss, jag hoppas verkligen att han inte har drabbats av den. Jag borjar ocksa kanna mig sjuk sa aven jag stannade hemma fran jobbet idag. For att vara helt arlig, som jag lovade, sa ar den egentliga anledningen nog mest lathet fran min sida, jag tycker absolut inte om mitt jobb och om jag kan stanna hemma en extra dag sa gor jag garna det. Om jag kanner efter riktigt noga sa kan jag nog kanna en uns av svin influensa anda och man vill ju inte utsatta arbetskamraterna for en risk, eller?

Jag tankte ge en liten tillbaka blick pa resan fram tills nu (kort kort, kapa massa massa), men sa ni i alla fall har en liten aning om hur jag hamnade i den har vaningssangen i en container pa solkusten i Australien.

Fran allra forsta borjan var jag pa en tva manaders semester i SydAfrika. Pa sluttampen av resan kollade jag mitt konto och upptackte med gladje att jag hade massa pengar kvar, Sydafrika hade varit mycket billigare an jag anat. Min kompis Tobbe fran sthlm skickade gladje mail om att han fatt sparken (eller som han alltid rattar mig med, de tog bort hans tjanst) och han ville garna ge sig ut och resa. Vi pratade om de nagon vecka och tre veckor senare satt vi pa flyget till Australien. Vi hade ingen aning om vad vi gett oss in pa. Jag hade 3000 svenska kronor pa kontot och fick forlita mig helt pa att hitta jobb forsta veckan, annars var de bara att boka om hemresan och vanda igen. Tobbe hade lite battre pengasituation men han var ocksa pa gransen och han hade nog klarat sig tva veckor utan jobb. I alla fall sa ar hela historian om hur vi klarade oss ur situationen mycket intressant, men ocksa mycket lang och som sagt, kapa massa massa!! De forsta tva veckorna bodde vi hos en kille, som jag traffat i Goteborg sommaren innan. Tobbe fann inget jobb som passade sa han akte vidare till outbacken for att gora farmjobb medan jag stannade kvar och jobbade pa en bat i Sydney harbour. Efter tva veckor i min kompis lyxiga stora lagenhet (med pool och gym), flyttade jag till ett litet rum utan fonster vart det luktade fruktansvart instangt. Det anda positiva med detta fangelse rum var gang avstandet till stranden. Jag stannade dar i tva manader sedan akte jag till outbacken for att traffa Tobbe igen. Jag fick jobb direkt pa en vingard och jobbade dar i tre manader. Sedan gjorde jag Tobbe, Jon (en svensk kille vi traffade dar) och min nuvarande pojkvan Andrew (vi var inte ens ett patankt par just da), en road trip langst Australiens vackra ost kust, fran Port Douglas till Brisbane. Vi campade nastan hela vagen ner (forutom nar det regnade, Australien har inte upptackt iden med vattentata talt an av nagon anledning?).

Resan tog oss tva veckor, sedan delade vi pa oss, Andrew akte och planterade trad medan vi andra akte till en annu mera outback och jobbade pa en ko farm ett tag. Vi hade lite olika jobb uppgifter dar, bland annat att fosa kossor med motorcyklar (mustra) och vi byggde om en hel tradgard, som blivit bortblast av en kraftig storm for fem ar sedan. Nar de inte hade mer jobb att erbjuda oss akte vi och motte upp Andrew igen, och aven vi fick jobb som tradplanterare. Vi fick bo pa en camping plats i sota sma stugor, med en alldeles korekt slogan "The quiet place".

Det var ett riktigt karma jobb, jag planterade runt 10 000 trad i veckan, och 8 veckor senare nar jag slutade jobbet maste jag ha planterat en hel svensk skog. Det var dock ett fruktansvart tungt jobb och jag tjanade inte sarskilt mycket pengar. Sa darfor bestamde jag och Andrew, som under dessa veckor insett att vi tycker om varandra mer an vanner, att aka vidare och forsoka hitta nagot annat.

Killarna fran tradplanteringen ville gora en sista road trip innan vi lamnade dem och tillsammans akte vi alla till Snowy Mountain. Vi hade inte bokat boende innan och nar vi kom dit var alla rum upptagna, sa det slutade med att vi fick sova i bilen. Utanfor var det minst 10 minus grader (jag visste inte ens att Australien kunde vara sa kallt). Till slut var det outhardligt kallt i bilen och vi drog oss alla in till gallerian for att forsoka hitta ett varmt sov stalle dar, vilket inte alls var uppskattat av Securitas. Jag akte inte skidor dagen efter i brist pa varma klader och pengar, men jag hade en okej dag, strosade runt i affarer och gick pa café.

Dagen tog snabbt slut och det var dags for mig och Andrew att saga hejda och aka vidare. Vi tog bussen till Sydney och stannade dar pa ett hostel mitt i city, vart vi fick ett helt fem manna rum med egen dusch alldeles for oss sjalva. Dagen efter hoppade vi pa ett natt tag till Brisbane som tog 14 timmar. Vi stannade i Brisbane i nagra timmar och sedan akte vi vidare till en tjej som vi traffade nar vi planterade trad. Hon har ett underbart vackert hus mitt i regnskogen. Och pa garden fanns det en camping plats med ett uppvarmt talt med stor dubbel madrass som jag och Andrew fick bo i. Det ar en underbar plats och det var helt fantastiskt att vakna till de 70 olika fagel arternas sang varje morgon. Tyvarr stannade vi bara dar i fem dagar medans vi letade efter jobb. Vi hittade ett jobb som jordgubbs plockare och bestamde oss for att aka dit direkt. Vi bokade hostel och allt var klart men nar vi kom hit fick vi veta att hostlet var fullt och att de hade dubbel bokat oss, men som tur var hade de precis borjat hyra en container bakom hostlet vart de satt in 8 sangar, och dar kunde vi bo for en billig peng.

Sa har sitter jag nu. Containern ar fruktansvard. Det ar en san dar container som de har pa arbetar platser for gubbarna att sitta och dricka kaffe i. Om det bara hade varit for storleken hade de varit okej, men containern ar ocksa vinglig och sa fort nagon ror sig i sangen eller om nagon ens hostar (som alla nu gor har inne, vi har nog drabbats av influensan hela bunten), grabbar man tag i sangkanten, livradd for att de ska vara en jordbavning (ok, kanske lite overdrivet men ni fattar poangen). Containern har ingen luft konditionering och utanfor ar det 30grader, och som toppen pa glassen (eller vad man nu sager) sa har vi en kille som snarkar sa hogt att hela solkusten antagligen har somn problem just nu, en annan kille som inte alls skams for att prutta hogt och tydligt sa fort han kommer in och aven samma kille roker alldeles for mycke sa han hostar slem hela natterna. Sedan har vi ocksa som sagt alla hostande svin influensa fall. Jag har varit har tva veckor nu och jag har inte sovit en hel natt annu.

Sa dar fick ni en blick pa hur min resa varit, jag hade kunnat beratta sa mycket mer intressanta saker for er, men jag far forsoka vava in lite under tidens gang. Men nagot ni kanske upptackte var hur mycket det svanger hur man lever nar man reser. Ena dagen sover vi i en camping, nasta dag galleria, sedan pa taget, osv osv. Och nu sitter jag har i vanings sangen, i containern, pa solkusten i Australien. Det suger just nu, men jag vet att de ar nagot jag kommer se tillbaka pa med ett leende pa lapparna.

Jag kommer uppdatera bloggen tva dagar i veckan, eftersom de ar svart att saga nar jag kommer ha tillgang till internet sa kan jag inte satta tva speciella dagar, ni far helt enkelt halla utkik J

Cecilia